Idag har jag varit lite mera avslappnad och inte alls så speedad som igår. Det var verkligen skönt. Tror att det beror på att jag tränade hårt igår. Jag har också hållit igen på socket idag. Jag har kommit på att jag har blivit väldigt sockerkänslig. Äter jag för mycket socker blir jag mycket lättare speedad. Det gäller inte bara rent socker utan även allt som får blodsockret att skjuta i höjden, t ex vitt mjöl och för mycket snabba kolhydrater. Jag går upp i varv direkt. När jag tänker tillbaka på tiden som jag åt enligt LCHF för flera år sedan så är inte det första jag tänker på att jag gick ner i vikt flera kilo utan hur balancerad i humöret jag kände mig. Jag gick sällan upp i varv utan allting gick på en lugn och behaglig nivå utan att jag kände mig trött. Jag kände mig bara harmonisk.
Så lösning på mycket av mina problem kanske är att börja äta enligt LCHF igen. Varför gör jag inte då? Tja, kanske beror det på att jag vet att det är tufft de första dagarna. Jag minns att jag kände mig lite darrig och matt. Och det är ju absolut det värsta jag vet. Men det beror ju på att jag behöver vänja mig av med att ge socker till kroppen. Så det har ju egentligen inte något med min utbrändhet att göra. Men känslorna är ju ganska lika. Jag tror att i alla fall att det är det största skälet att jag inte börjat äta LCHF igen. Sedan blir man ju förstås matad med info från den sidan av forskare och tyckare som anser att fett inte är bra. Det är klart att man blir lite påverkad av dem för man vet ju så klart inte riktigt vad som är sant även om jag mer tror på den sidan som anser att kolhydrater är den stora boven när det kommer till sjukdomar.
Och så gillar jag ju choklad förstås! Hur ska jag kunna vara utan det om jag äter LCHF 