Vägen tillbaka……igen!

En ganska tuff vecka är snart slut. Nu är det bara det bästa kvar, helgen! Jag hoppas innerligt att den blir lugn och skön med en massa härlig sol. Jag skulle verkligen behöva det. Förhoppningsvis blir det lite träning också. Jag längtar verkligen efter att träna. Men jag måste erkänna att jag är lite rädd också eftersom jag tog slut så totalt i söndags. Vill inte att det ska hända igen. Men jag får väl ta det lite försiktigt så ska det nog gå bra.

Jag har under de senaste veckorna och ännu tydligare häromdagen känt att det håller på att bli ombytta roller i förhållandet till min mamma. Förut var hon den som var den stöttande  och följde med mig på saker. Det är väl i och för sig ett tag sedan som hon följde med mig typ till läkare förstås men i alla fall. Hon var den starka och jag var dotter. Nu har det förändrats i och med min mammas sjukdom. Nu är det jag som är den starka och stöttande och hon är mera osäker och orolig, så klart!. Jag känner verkligen skillnaden i utstrålning. Hon utstrålar något helt annat än hon brukar vilket kanske inte är så konstigt i och för sig. Men det funkar för mig. Jag känner mig inte stressad eller pressad av att ha den rollen. Det är ju naturligt att det blir så. Däremot är det jobbigt med alla extra aktiviteter som hennes sjukdom för med sig. Att fara runt på olika aktiviteter och ta ledigt från jobbet och planera. Det är jobbigt. Det blir mycket information och intryck för min hjärna. Det är sådant som tar på mina krafter och som jag inte riktigt hade blivit återställd ifrån efter min första utbrändhet.

Men nu blir det återhämtning för hela slanten i helgen och lite extra omsorg om mig själv!