Sitter och tittar på kvällens Skavlan-program. Det är mycket skratt ikväll. Härligt! Jag känner att jag skrattar för lite nu för tiden. Jag tror inte att jag skrivit så mycket om min arbetssituation före min senaste (måste vara den sista) utbrändhet jämfört med min nuvarande arbetssituation. Då menar jag inte stressen och arbetsbördan utan mera mentaliteten och gruppdynamiken på kontoret. Innan jag gick in i väggen tillhörde jag en ganska homogen grupp där alla kände alla och man hade koll på om någon var sjuk eller ledig, Och framför allt hade vi roligt. Det var mycket skratt och skoj! Nu är situtationen ganska annorlunda. Det är inte bara arbetsuppgifterna som är förändrade utan strax innan jag gick hem så flyttades den största delen av kontoret till Norrköping. Några sitter permanent kvar på gamla stället. Några är där ibland och ibland i Norrköping. Flera kollegor jobbar dessutom hemifrån då och då. Så gruppen är väldigt splittrad. Jag känner inte alls att det är samma sammanhållning längre. Sedan träffar jag ju många fler kollegor nu när jag sitter på både ställena och det är trevligt och positivt. Jjag jobbar också mest själv nu. Det är ingen annan som jobbar med liknande arbetsuppgifter så jag har ingen att bolla ide’er med. Det hade jag tidigare och det saknar jag nu. Men det jag saknar mest är min kollega som slutade strax innan jag blev sjukskriven och som jag under flera år jobbat väldigt nära. Jag saknar någon att vara kreativ tillsammans med och att bolla idéer med. Men mest av allt saknar jag vår jargong och galna skratt. Vi hade verkligen roligt. När vi t ex åkte hem från en heldag med jobb i Stockholm och vi var så trötta att vi bara skrattade åt allt. Fantasin flödade verkligen då 
. Fasiken vad jag saknar dig!
Men det är nya tider nu och jag får försöka hitta andra saker som gör livet roligare på jobbet. Jag känner verkligen hur viktigt det är med skrattet. Det känns som om jag någonstans under de här två åren tappat bort skrattet. Det har varit tunga år, på alla sätt och vis. Jag känner starkt nu att oavsett vad som händer framöver så måste jag verkligen försöka hitta skrattet då och då även om det känns tungt.
Så skratta mer! Det finns inget som blir sämre av att skratta!