Idag har jag faktiskt gjort som jag tänkt och planerat göra i framtiden. Jag har sjukskrivit mig från jobbet för att jag är förkyld med hosta och halsont. Ingen feber. Jag brukar som tur är sällan få feber vilket naturligtvis är jätteskönt så klart. Men det gör att eftersom jag inte har någon feber så brukar jag tycka att jag nog kan gå och jobba i alla fall även om jag inte mår riktigt bra.
När jag gick in i väggen förra året så bestämde jag mig för att jag ska unna mig att vara hemma om jag inte känner mig frisk trots att jag inte har feber. Det gör ju alla andra. Och då tycker jag att det är ok, t o m bra, för då smittar man ju inte ner kollegorna. Vet inte varför jag känner som om jag skolkar från jobbet när jag är förkyld och inte mår bra. När jag ser förnuftigt på det så är det ju självklart och bra för min kropp att vara hemma och vila och bli frisk i lugn och ro. Jag är ju inte heller 20 längre 
. Men den här känslan av att jag skolkar kommer nog hemifrån mina föräldrar. Inte för att de tvingade mig att gå fast jag var sjuk. Det tror jag inte . Men kanske att de sa att: Försök och gå så får du gå hem om du inte orkar. Det är väl så jag tänkt och tyvärr även sagt så till mina barn. Äpplet faller inte långt från päronträdet som det heter .
Men idag har jag ändrat på det. Jag gick upp i morse och var på väg att börja gör mig i ordning för en arbetsdag men kunde knappt prata för jag var så tjock i halsen och hostade upp en massa skit och jag var riktigt rosslig i bröstet. Så då bestämde jag mig för att stanna hemma och kurera mig. Försöka att bli riktigt bra så jag kan gå och träna och fortsätta uppbyggnaden av kroppen. Det var verkligen rätt beslut. Jag sov en stund både på förmiddagen och på eftermiddagen. Jag är verkligen trött i kroppen av förkylningen. Även om det känns lite bättre nu ikväll så kanske jag stannar hemma imorgon också. Det bestämmer jag imorgon.