Idag börjar helgen när vi tänker lite extra på de som inte finns med oss längre. Och det känns bra att tänka lite extra på min pappa som gick bort för tolv år sedan. Och det finns bara bra minnen och jag saknar honom fortfarande då och då. Och jag är säker på att han hade älskat mitt lilla barnbarn. Det är så synd att han aldrig fick träffa henne.
Men att behöva tänka lite extra på en kille som skulle varit 22 år idag (vårt extrabarn) och en liten kille som skulle fyllt nio härom veckan för att de inte finns i livet. Det känns bara så fel. De skulle varit med oss idag i stället. Nioåringen hos sina föräldrar och sin bror och 22-åringen skulle varit med sin lilla dotter. Jag saknar att jag inte fick träffa dig tillsammans med din dotter och tala om att jag var säker på att du skulle bli en fin pappa eftersom du var en sådan fin vän till min son under så många år.Men när jag tänker på dig så minns jag alla roliga saker du och min son gjorde. Och allt bus också förstås 
. Som t ex när ni rymde till badhuset när ni var sex åroch jag fick åka och hämta er. Ni hade inte vågat gå i och bada utan bara gått in och bytt om. Det kommer många minnen en sådan här dag.