Idag har jag jobbat mina 7 timmar som jag skulle göra när jag jobbar 90%. Yes!!! Och det gick bra! Eftersom jag var på hemmaplan och jobbade blev det ingen restid så jag kom faktiskt hem tidigare än igår. Det blev soffan direkt både för att vila ryggen och vila huvudet. Men det gick ändå ganska bra att jobba. Kände egentligen bara den sista kvarten att jag hade svårt att koncentrera mig. Klockan 17 åkte jag hem till barnbarnet för att vara barnvakt. Och oj, vad mycket kaffe och tårta hon bjöd på 
. Det blev lite bökigt när jag skulle vika mig dubbel för att ta mig in i hennes lilla tält bärande på kaffekopp, tårtfat och kakor. Tur att det inte var riktigt kaffe och tårta .
I morgon blir det jobb i Norrköping och lite längre dag innan jag får slänga mig på soffan. Får se om jag jobbar fram till 15:30. Nu när jag skriver det så inser jag att jag skulle ju inte jobbat mer än till 15:15 idag eftersom jag började redan 7:45 i morse. Herregud, hela 15 minuter mer än jag behövde . Det är ju massor eller i alla fall ganska mycket för mig. Så skulle jag inte tänkt för typ två år sedan. För att inte tala om före min första utbrändhet, 15 minuter, var ju bara en droppe i havet då. Då var ju 24 timmar ingenting. Jag sa väldigt ofta då att jag behövde mer timmar på dygnet än de 24 timmarna som bara försvann. Helt klart är att tiden och timmarna, t o m minuterna är mer relevanta idag än tidigare. Jag känner av direkt när jag gör saker under längre tid än den tid jag tränat upp mig till. Låter kanske flummigt för den oinvigde men t ex så känner jag av när jag gått upp i arbetstid även om det bara handlar om en ökning av 20 minuter per dag.
Det återstår att se hur länge jag kommer att arbeta imorgon. Om jag arbetar till halv fyra betyder det att jag måste åka hem med en senare buss. Vi får se! Det är ett privilegium att kunna välja denna vecka men självklart så kommer jag att försöka jobba mina knappa 7 timmar, 6,49 minuter rättare sagt, per dag. Jag är ju en envis jävel som inte ger sig först taget