Då är det bara en enda jobbdag kvar denna vecka. Skönt! Den kommer att innebära jobb på hemmaplan. Också skönt! Jag kommer att arbeta själv tillsammans med konsulterna då alla mina kollegor är på den årliga Kick-Offen. Det brukar vara väldigt trevligt och roligt och man får träffa sina kollegor från Stockholm vilket jag tycker är kul. Men i år får jag vara hemma och jobba. Det blir för mycket med heldag och sedan fest på kvällen. Speciellt denna vecka då jag precis börjat jobba 75%. Det känns riktigt trist.
Idag har jag av flera anledningar känt mig besviken på mig själv som lät detta ske, att bli utbränd, igen! Jag bestämde mig ganska tidigt när jag blev sjukskriven att jag skulle försöka släppa ilskan, besvikelsen och sorgen över att bli utbränd igen. Försöka att se framåt i stället. Och det har oftast gått väldigt bra men idag är en sådan dag när det känns tungt och jobbigt:
Jag kan inte följa med på Kick-offen. Jag var totalt bedövad i hjärnan av trötthet när jag åkte hem. Typ klockan 13.30, samma tid som igår, blev jag jättetrög. Satt bara och glodde på skärmen och fattade inte vad jag skulle göra. Det är så tydligt, ändå blir jag förvånad fast jag vet det av erfarenhet, att kroppen och huvudet reagerar så starkt när jag gör mer än jag brukar.
Men nu mår jag lite bättre! Att umgås och prata med dom man tycker allra mest om ger faktiskt energi och jag blir lite mindre trött. Har märkt det ett antal gånger tidigare och ibland har jag blivit förvånad hur mycket det faktiskt kan ge. Ja, jag var och träffade min lilla Jol en stund förut 
.