Idag har jag åkt buss till jobbet för första gången på nästan ett år. Senaste gången var sista dagen jag arbetade innan jag blev sjukskriven. Jag höll på och velade ett tag om jag skulle ta bilen i stället. Det tar lite drygt tio minuter att gå från bussen till jobbet. Med en ryggsäck full av allt som man måste ha med sig inklusive dator och matlåda, blir det ganska tungt. Var lite osäker på om jag skulle orka. Ville ju inte ta slut redan på vägen till jobbet. Men det gick bra. det kändes inte så tungt. Det är nog tack vare att jag faktiskt tränat lite styrketräning som det gick så bra. Jag var också väldigt tacksam att jag satt på bussen i morse och slapp köra själv när jag såg de jättestora snöflingorna falla tätt på framrutan. Där satt jag i godan ro och pratade med en fd kollega. Trevligt! Jag tror faktiskt att jag kommer att trivas riktigt bra med att busspendla. På hemvägen kan jag sluta ögonen en stund och smälta dagens jobb och kanske t o m hinna släppa jobbet tills jag kommer hem. Det är väl sådant som av proffessor Bodil Jönsson kallas ställtid! Tiden då man ställer om sig från jobb till hemmiljö. Mycket viktig och bra tid, speciellt för oss som varit utbrända. Jag har faktiskt använt mig av ställtiden tidigare. Före min första utbrändhet cyklade jag alltid till jobbet, men eftersom det bara tog 5 minuter så hann jag aldrig lämna jobbet bakom mig innan jag kom hem. Så när jag började arbeta igen efter sjukskrivningen så bestämde jag mig för att promenera till och från jobbet för att hinna få lite ”ställtid”. Jag hade i den vevan varit på ett föredrag med Bodil Jönsson som handlade om tid och framför allt vikten av ställtid. Hennes förklaring av begreppet är följande: Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om. Också i ditt inre.
Det var många år sedan jag var på föredraget men begreppet ställtid har verkligen etsat sig fast i min hjärna. Jag känner att jag verkligen behöver den och mår bra av att ha en tid för omställning!