I mitt nya liv kommer jag att försöka att inte oroa mig för saker i förväg utan mer slå bort jobbiga tankar som dyker upp. Jag har verkligen försökt att inte tänka på och slagit bort tankarna när de kommit, att jag ska operera bort en tand i morgon på käkirugen. Det har väl gått ganska hyfsat faktiskt men idag på fikat på jobbet var jag tvungen att tala om att jag ska vara ledig i morgon vad jag ska göra då. Jag fick höra en massa uppmuntrande historier 
. Hade inte tänkt på att jag kanske kommer att få värk och vara blå och svullen dagen efter. Jag hade ju tänkt gå och jobba på torsdag och helst jobba på Norrköpingskontoret. Vi får se! Som sagt inget oroande i förskott. Funkar det inte att gå till jobbet på torsdag så får jag väl vara hemma.
Pratade med en kollega igår om stora och små bekymmer. Han mår inte så bra just nu och tycker att en del personer gnäller för småsaker. Jag förstår honom. Efter att jag gått in i väggen första gången och mått så fruktansvärt dåligt så kände jag samma sak. En del har inte fått känna av tuffa saker i livet, vilket bara är att gratulera, men det innebär att man tycker att ”lite mindre” bekymmer blir jättestora. Nu med lite distans till detta kan jag se att så måste det ju vara och att just då i en viss situation så upplever en person en sak jättejobbig medan en annan som upplevt tuffa saker inte alls tycker att den saken är så mycket att gnälla över. Just nu så känns det lite jobbigt att behöva operera bort en tand i morgon men det är ju inget bekymmer som sitter så djupt in i själen direkt .
Nu till något helt annat!
Det är väl så att man inte får föra fram några fordon mitt på vägen mot färdriktningen. Fick tvärbromsa idag då det dök upp en gammal tant med rullator gående rakt mot mig mitt på vägen. Hon gick helt lugnt och verkade inte alls oroa sig över att det kom en bil rakt mot henne. Ja, se gamla tanter .