Har precis kommit in från en riktigt skön morgonpromenad. Testade att promenera före frukost och det funkade faktiskt. Jag provade det i somras några gånger men då hade jag inte tillräckligt med energi i kroppen och blev skakis och mådde bara dåligt. Så det kändes skönt att det fungerade idag. Jag måste försöka gå ner lite i vikt. Kläderna sitter som klistrat på kroppen. Det väller ut både här och där. Suck! Ställde mig på vågen i morse och den pekar bara uppåt. Jag blir galen snart. Det är helt hopplöst. Visst, jag syndar en del. Igår blev det fika med barn och barnbarn. Det blev en pepparkaka och en Mumsmums så det hart väl sin förklaring. Mitt ryggskott har ju också gjort att jag inte kunnat röra mig så mycket de senaste två veckorna men de senaste tre dagarna jag i alla fall kunnat gå en 20 minuters promenad varje dag men det räcker väl inte så långt, antar jag. Jag tror också att mina antideppressiva tabletter som jag äter också påverkar min vikt. Från den dagen i april när jag började äta dem så har vågen bara pekat uppåt. 12 kilo sedan i julas. Så trist! Det känns som om det är svårare att gå ner när man äter dem. När jag tänker tillbaka på när jag slutade äta Cipralexen förra gången så inser jag att det var ju faktiskt samtidigt som jag gick ner 6 – 7 kilo. Och det gick ganska enkelt. Visserligen började jag träna mer och trodde det var därför jag gick ner i vikt men det var säkert en kombination av både träning och att jag slutade äta Cipralex.
Nej, nu ska jag göra mig i ordning och åka iväg och iväg och köpa mig ett par nya jeans. Har inga vanliga blåjeans som sitter skönt längre.